Livet på en liten pinne

Just det, en man kom och satte sig bredvid mig på tunnelbanan igår och såg min tatuering som jag har på insidan av överarmen. Jag märkte liksom i ögonvrån hur han kollade på mig och tänkte genast, ”Äckel”
Sen frågade han va det stod på min arm jag sa att det var mitt namn på hindi (sa inte vad jag hette) då började han genast spekulera en massa i vad det likande, jämförde hindi med det grekiska alfabetet och sa att han inte fick det att gå ihop..jag tänkte ”Snaaaaaaaaark jag är bakfull låt mig va och lägg ner mannen det står på hindi, klart som fan att du inte fattar vad det står och jag tänker inte säga vad jag heter…got it?!”
Han gick så långt i sina funderingar att han började peka på den, han var cirka en cm ifrån min arm med sitt ena pekfinger och jag började känna mig lite lätt trängd, där jag satt i hörnet ….
Det här med att börja peta på folk på tunnelbanan som man inte känner, är inte riktigt min grejj och jag antar att det är fler som känner likadant.
Men jag bet ihop som en god och stel svensk och bad en bön att han inte skulle nudda min hud. Vilket han tack och lov inte gjorde…Bacillskräck är inte bra att ha när man bor i den här stan visserligen…
Antagligen var han bara ensam och väldigt trevlig och vääääldigt nyfiken, ett tag funderade jag på om han var full, men han såg mer ut som en smart och tråkig singelman i 40 års åldern som gillar att titta på discovery, läsa dammiga böcker, syssla med fågelskådning och bygga pussel. Han verkade lite ensam. Jag vet inte men det var min teori om honom. Ett sidospår…

Klart å betart